La Cancha

I La Paz ar Zona Sur de rikas stadsdel, i Cochabamba ar det tvartom. Gatorna har har forutom nummer ocksa vaderstrack. Soder om Hjaltarnas gata finns marknaden, eller vad man ska kalla La Cancha, en labyrint av varustand. Av tradition samlar man produkter av samma sort pa samma stalle, varje sak har sin gata. Det galler inte helt for La Canchas passager.





Om man behover nagot materiellt sa finns det med storsta sannolikhet har. Om man som jag dock inte har lart sig att hitta an riktigt sa kanns det som att allt finns utom det man letar efter. Man springer ju i regel inte pa en forsaljare av det man letar efter, utan alla nar man hittar respektive gata eller passage.





Det ar ingen farlig plats, atminstone inte pa dagtid, men som vanligt ar det sa att ju mer i den har riktningen man ror sig och marknaden avtar, desto mer uttittad blir man som gringo. Varje stad i Bolivia har vad El Alto ar i sin helhet- omraden dar nastan alla ar ursprungsfolk. I omradet dar jag bor ar killen som vaktar gatan pa natten ursprungsfolk.





Jag ar inte helt bekvam an med att ta fram kameran i alla lagen. Vi har pratat om att man vantar lite med att ga runt med vardesaker innan man vant sig vid mijoer. Sapass att man med sin utstralning inte visar att man ar radd for att bli av med nagot. Sjalv har jag aldrig rakat ut for annat an korruption, och det hor ju mest polisen till. Trots allt gillar jag nar man kan sta eller sitta i skymundan. Typ som har, passa pa att fota nar man kopt nagot att ata. Jag brukar undvika gronsakerna vid den har typen av tillagningstalle.




Efter ett tag vanjer man sig vid att ta fram kameran. Efter ett tag vanjer man sig kanske vid att folk kan ta illa upp ocksa, fast jag inte rakat ur for det. Man kanske aven blir battre pa att ta bilder nar folk inte ser. Hur som helst tror jag att jag hort fran Mr. Alvarez, att en kamera ar till for anvandas.