Mennoniter

Latinamerika fungerade mycket längre som den fristad och annekteringsplats Nordamerika slutade vara för ett bra tag sedan. Utan att vara särskilt påläst är min uppfattning att de sekter som är för knäppa för USA väljer att flytta till Latinamerika (det är dock inte dem jag menar här). Vi upplever själva utvecklingen från visumreglernas anarki till ett system som börjar likna USA och Europa. Vi är kanske de sista som arbetar på turistvisum, något som aldrig varit ett problem tidigare.


Efter 2:a världskriget strömmar det folk till Bolivia (om nazister och fascister något annat inlägg), man vill ha jorden antingen för att ostört få tjäna pengar eller utöva sin tro, ibland både och. Fram tills nyligen var Bolivia landet där man kom in utan problem. I filmen No veo España kommer en ecuadorian hit för att Bolivia är platsen man kan fixa dokumenten man behöver för att ta sig till Europa. För länge sedan skrev jag om familjen Larsen som kom från Usa och nu är den största jordägaren i landet, där fadern nu får stå till svars för att han aldrig ordnat ett giltigt medborgarskap. Under diktaturåren kunde det liksom införskaffandet av mark alltid lösas med pengar.





I Bolivia lever det enligt uppgift ca 40 000 mennoniter (efter grundaren Menno Simons). I regel via Kanada och Mexiko kom man så småningom för att hitta den isolering som alltså försvann i Nordamerika. De är en lightversion av Amishfolket som uppstod på 1500-talet tillsammans med andra rörelser under reformationens tidiga år. Pga av religiös förföljelse har man flyttat från södra Tyskland, Holland, norra Tyskland, Ryssland och efter Sovjets uppmjukning och fall tillbaka till Tyskland och Holland. Sedan 1600-talet började man dock också som andra anabaptister (vuxendop) ta sig till Det nya landet bortom havet, sedan amerikanska inbördeskriget upp till Kanada. Under tiden i norra Tyskland blev plattyskan det vanligaste språket och det som man fortfarande ofta talar och alltid predikar på i Nord- och Sydamerika.


Sedan 50-talet finns man i Bolivia, nästan uteslutande i långt ut i bushen i Santa Cruz-området och utan någon större ambition att hålla antalet barn per familj under tio. Det är ju lättare att sympatisera med en grupp som bosätter sig någonstans för att hålla sig borta från världen, vilket är deras primära anledning.

Men i sin kanske naiva tro att uppsöka ny mark klampade de som alla andra in på ursprungsfolkens områden, liksom andra med den administrativa enkelhet som nu gör att de kan förlora dem igen. När statens institut för jordreform kontrollerar införskaffande ligger många mennonitsamhällen dåligt till. Till deras halvamishka byar kommer det kanske någon tidning ibland där det står om hotet från Evo.


Intressant är att mennoniterna alltid har haft en kollektiv samhällssyn och produktion i stil med den som ursprungsfolken fått inskriven i den nya konstitutionen. Också intressant är att mennoniterna nu befinner sig i samma position som dem som kommit för att profitera. Leva som eremit men tjäna som kosmopolit. Deras jordbruk är en del av de transnationella företagens verksamhet när det gäller tex. soja. När det gäller jordbruksteknik är man inte amish på något sätt.





Finns det någon fläck på kartan efter Sydamerika man kan komma till för att börja om på ett så organiserat sätt? Förmodligen inte. I Tyskland finns det ett samhälle som efter 2:a världskriget grundades av en i Sverige okänd svensk, innan räddare av judar och sedan av Sovjet förföljda tyskar. Där hamnar mennoniter som talar ryska efter 250 år i Ryssland och under Sovjettiden varit deporterade till de asiatiska områdena. Kanske kommer det fler med en förhållandevis kort sejour i Bolivia.


Bilderna är inte mina, bildgoogla mennonites bolivia så dyker de upp.

Earth hour a la Neokon

Från en av bloggarna jag följer:



Idag är det Earth Hour. Klockan är halv åtta här på östkusten och det är en timma kvar.

Det kan jag säga på en gång: här släcks jävlarimig inga lampor. Det ska snarare tändas mer ljus som ett långfinger mot den lögnaktiga och antiamerikanska miljösocialismen.


Nu väntar jag på vad herrn ska säga om Obamas odlande av ekologiska grönsaker i Vita husets trädgård.

W. G. Seebald och Ulla Hamilton

Ja, apropa Earth hour.


http://ullahamilton.se/







Inte för inte har det knappt överblickbara landet Brasilien fått sitt namn efter det franska ordet för träkol. Omvandlingenav de högre växtarterna till kol, den oupphörliga förbränningen av all brännbar substans är drivkraften för vår utbredning över jorden. Från den första stormlyktan till 1700-talets reverberer och från reverberernas sken till den bleka glansen från båglamporna över de belgiska motorvägarna är allt förbränning, och förbrännning är den innersta principen i varenda föremål vi tillverkat. Förfärdigandet av en metkrok, fabricerandet av en porslinskopp och producerandet av ett teveprogram baserar sig när allt kommer omkring på samma förbränningsprocess. De av oss uttänkta maskinerna har liksom våra kroppar och liksom vår längtan ett glödande hjärta som långsamt förtärs. Hela den mänskliga civilisationen har ändå från början inte varit annat än ett för var timme allt intensivare glimmande, och ingen vet till vilken grad det kommer att tillta och när det så småningom kommer att slockna. Tills vidare lyser alltjämt våra städer, sprider sig eldarna.

Karl Marx om hur lite man kan göra med pengar

Vad saknas i Bolivia. "Plata", ordet för silver som används för pengar. En daglig tragedi men mindre viktigt än det man har. Citatet är finalen på ett stycke där pengarnas oförmåga att verkligen ge något förklaras (fast allt är till salu).




Om du förutsätter människan som människa och hennes förhållande till världen som ett mänskligt förhållande, så kan du bara utbyta kärlek mot kärlek, förtroende mot förtroende osv. Om du vill uppleva konsten, så måste du vara en människa som är bildad på konstens område; om du vill öva inflytande på andra människor, så måste du vara en människa som är verkligt inspirerande och stimulerande på andra människor. Vart och ett av dina förhållanden till människan - och till naturen - måste vara ett bestämt uttryck för ditt verkliga individuella liv och motsvara föremålet för din vilja. Om du älskar utan att bli älskad tillbaka, dvs om din kärlek som kärlek inte framkallar genkärlek, om du inte genom din livsyttring som älskande människa gör dig till en älskad människa, så är din kärlek vanmäktig - så är den en olycka.

Neråt

Det fanns en tid när jag beklagade disciplinen som farmorn tvingade på oss ungdomar i huset Oblomov. Det var jobbigt att ständigt få lära sig hur en dörr öppnas och stängs på bästa sätt för inte slita på gångjärnen.





Sedan hon haltade ut genom porten har dock degenereringen fortgått långsamt men konstant. Först köket, vår svagaste punkt. Jag har aldrig haft städning som intresse eller terapi, inte tal om annat. Den pinsamma gräns jag ändå har när det gäller smutsighet går tyvärr inte att upprätthålla när man ibland åker iväg från huset och återvänder till en nivå långt under Hades. "Ja, det var fest", apropå disken. Det var dock inte igår eller några dagar sedan. Matrester får tid att utvecklas.





Oblomov själv har nämligen ingen gräns, bara en alltid sluttande kurva som andra måste räta upp. Ändå medveten om den och utan att själv tro det påpekas det.: "Här måste jag städa", som om vi satt framför spillrorna av ett exploderat kärnkraftverk eller något annat man hägnar in med varningsskyltar och aldrig mer beträder.





Apelsinträdet var en gång pittoreskt. Nu skäms Oblomov över all mosad frukt, "Pachamamas gåvor" som aldrig tas tillvara och nu pyntar pation tillsammans med hundskit. Nu bor vi verkligen på ett oblomovskt sätt, i ett hus hus där man noterar att det en gång varit väldigt fint.

Om jag en gång tar jobb som sanerare, eller vad de kallas som går in på ägor där någon legat dött ett halvår och vars doft gör att grannarna slår larm, då ska jag säga att ja, jag har erfarenhet.





Det är lite kusligt att ha en trädgård som sakta men säkert växer igen, särskilt när det bor djur där som pga en ankommande död, tonårig frustration över att inte få gå ut, någon åkomma som orsakar konstant hunger; alla börjar bete sig som djungeldjur och mer och mer (rättmätigt) betraktar människorna som orsaken till all misär.


Men nu har meddelandet kommit att farmor är på gång igen. Jag ska stänga alla dörrar med största försiktighet och aldrig klaga.

Carnaval

Jag får vara glad att Alex tog med kameran till byn San Pedro de Colila. Själv hade jag jag en hink/dunk alhohol i händerna för servering eller senare för mycket alkohol i kroppen för att hinna med sånt.

Los suecos

http://www.dn.se/resor/svenskar-pa-resa-riktiga-gnallspikar-1.826724

http://www.dn.se/resor/stranden-for-sandig-1.826797

Solön

Isla del sol alltså. För att ha varit den mest fascinerande plats jag varit på i Bolivia vet jag skrämmande lite om den. Jag är ju den som läser på i smyg för att förstå var man är, ofta i efterhand så att man känner sig tvungen att återvända med kunskapen. Isla del sol är nog trots sina kulturlämningar främst en plats som inger en känslan av förståelse för hur människor långt tidigare såg den som helig. Här kan man alltså inte säga så mycket mer än "Åk dit" (med solskydd). Jag är inte religiös av mig, men på ön känner man sig vara i mitten av något. Det är inte behagligt och är det vackert så är det också i en lite kuslig och steril mening.


Ungarna är dock inga UFOs. Vi bodde på byns gemensamt ägda hotell, trevligt och billigt, barn och djur till hands att fotografera. Notera incastilen på fönstret, alltid bredare nere än uppe. Så ser det ut på hotell och restauranter.





Vet inte om stenhögarna är från förcolombuiansk tid, sådana hade iaf religiös betydelse för Incas, från små högar till berg. Exorcerade som synes, om de nu inte är byggda efter kristnandet. Bör vara lamaskalle med tanke på djurets enorma betydelse, fortfarande sedan häst, gris, får och resten introducerades.





Under utflykten lånade jag ett par solglasögon som gav tillvaron en gul färg. Kanske var det billig plast som gav den transcendentala känslan? Terassodlingar (vad jag menade i förra inlägget om Tiwanaku var upphöjda fält, även om även dom också använde terasser) användas fortfarande. Ön hade betydelse långt innan Inca, men templen är från deras tid. Vet inte vad detta användes till.



Hur blev det danskarna och inte Inca som uppfann legot? Incas är kända för att bygga med perfekt formade stenar utan behov av fogande material. Just det här templet kanske inte det bästa exemplet på det.



I bakgrunden Isla de la Luna, månön. Vet inte mer än att där finns ett tempel där incakvinnor helgade åt solen bodde.

Tiwanaku

Senaste tiden en del resor i La Paz, Bolivias intressantaste departement enligt min erfarenhet och mina intressen. Men det har inte med behaglighet att göra. Sedan har jag ännu inte besökt Uyuni som Lina, Marie och Ylva. Från La Paz upp mot El Alto, passagen till allt och därför blockadernas högborg, dessutom porten till högplatån, Altiplanon. Jag kunde bara inte beskära bort mitt finger.





Om Ulf Lundell hade åkt till altiplanon istället för österlen (och ingen bolivian hunnit skjuta honom först) funnes det en hel skiva om öppna landskap. Med tanke på hur mycket brännvin man bränner själv här så kanske det inte behövts nån bössa heller. Trädlöst, solen lägger sig som ett ryggskott och man bor omgärdad av murad lera.





Ändå håller högplatån på de viktigaste historiska arven i Bolivia. Tiwanaku var redan en svunnen civilisation när Inca tog över hela högplatån och dalarna ner mot låglandet där guaranís och chiquitanos stoppade dem. Jag som många förväntade mig tempel a la maya och azteker men kom till min besvikelse fram till en kulle. Läste att bara 2 procent av Tiwanaku är framgrävt idag. Fotot är taget uppepå pyramiden Akapana, den största konstruktionen som hade en ceremoniell funktion. Spanjorerna var snabba med att gräva sönder ruinerna efter guld (därav hålet i mitten) och sno stenar för kyrkbyggen. En av monoliterna har fått ett kors tatuerat på armen efter en tidig exorcism. Man ser lite av vad som varit ett andiskt kors på pyramidens topp, en gång enligt guiden fylld av vatten för att spegla stjärnhimlen.





En rekonstruktion av områden, men inte allt. Taget från en beskrivning av hur president Evo hyllades som Aymaraledare och valdes till något jag inte vet vad det är. Man är inte klar över vilket folk som byggde Tiwanaku men aymaraspråket används flitigt och givande för att tolka platsen. Det originella med denna högkultur är att den enligt min läsning skapades mer genom religiösa ritualer och samarbete än erövring. Platsen var snarare ett centrum i ett mångkulturellt rike än härskarnas hemvist





Blick från Akapana ner mot det nedsänkta templet, ett av dem som är rekonstrueat med viss felmarginal. Stora stenar sitter rätt medan de små bygger på gissningar. Enligt guiden är den nya melodin att bevara istället för rekonstruera. I fonden ser man hur marken är linjerad på några ställen. Man hade en jordbruksteknik som byggde på terasser för att undvika köldskador på grödorna. En av alla krossade kunskaper man nu försöker förstå.





Bakom guiden syns en stående smal sten, den enda gjord av vulkaniskt material. Stenen pekar mot Akapana där vattenspegeln formad som andinskt kors finns. Guiden, doktor i arkeologi, och hans kollegor åkte en natt ett visst datum till platsen för att bevittna hur söderkorset (tror jag stjärnkonstellationen kallades) stod rakt över spegeln på pyramiden. Denna konstellation var tydligen väsentlig för jordbrukscykler i dessa tiders samhällen.







Det andiska korset kommer alltså isåfall från en stjärnkonstellation. Sådana förklaringar dämpade besvikelsen över kullen.




Den här monoliten stod i mitten av det nedsänkta templet. Den fanns av Bennet, döptes efter honom som flyttade den till en korsning i La Paz där den plågades tills den för några år sedan flyttades till museet tillbaka vid Tiwanaku. Det mest intressanta är ena handen på magen som är vriden på ett för kroppen omöjligt sätt. Vår guide visade en tolkning genom att lägga sin hand på en annans mage. Handen skulle representera förfäderna, mycket viktiga i amerikansk mytologi. Hos Inca var de döda hedersmedborgare, alla höjdare var som Nordkoreas ständige president.



Mest känd är solporten, ännu en spontan besvikelse som i sin litenhet måste backas upp av skaparnas genialitet. Står på fel plats där den restes upp på direktiv för 200 år sedan av general Sucre, Bolivias andra president efter Simón Bolívar. Många tolkningar av djursymbolerna. Man lutar åt en kalender. Det fattas en dag, men med hjälp av aymaraord, antar man att det i Tiwanaku fanns en passeringsdag mellan åren. 364+1+364 osv. Porten står på Kalasasaya, det andra rekonstruerade templet. Jag kan inte återge förklaringen på hur Tiwanakus olika byggnader representerar olika riktningar som upp (Akapana), ner (nedsänkta templet) horisontellt (Kalasasaya) osv, efter den mytologi man hade. Enligt en reaktionär bok om Bolivias historia så symboliserar Tiwanaku Sol- och Månön (alla andiskt tro genomsyras av dualism) som finns i Titikaka-sjön. Där har vi varit, mer om det annan gång.

Revanchismo?

Har haft svart att slappa en predikan jag och Ylva fick hora pa en fodelsedagsfest (i Bolivia overgar i regel barnkalas nagon gang pa eftermiddagen till en fest for de vuxna) angaende Evo och el pueblo, dvs folket.


Eftersom vi ar vita och kommer fran "utvecklade" lander sa tar medelklassen oss for givan som kalkborgerlighetens bundsforvanter. Den har mannen spenderade ungefar en timme pa att beklaga regeringens politik och ge sin losning pa landets alla problem (ta bort alla skatter i tio ar och andra neoliberala recept), hela tiden utan minsta respons fran var sida. Mannen tolkade (uppmarksamt) var tystnad som invandningar och borjade for skull ursakta sina asikter och beklaga att han inte kunde vara idealist och tycka om Evo & Co. Allt slutade i en stor ursakt for nagot vi aldrig uttalade.


Hur som sa anvande den har mycket populara jamforelsen med Evo och Nelson Mandela. Nelson Mandela framstalls som allt Evo inte ar i betydelsen att han forandrade sitt land utan hamnd och revansch. Precis som de flesta i hans socialgrupp anser mannen att MAS´ politik handlar om payback for allt ursprungsbefolkningen fatt erfara sedan Columbus, en radikalare variant av argumentet att socialister inte forstar att alla kan fa mer utan istallet vill att alla far lika lite.


Den har mannen ar anda ingen idiot. De varsta erkanner all skit ursprungsbefolkningen tagit men tycker att det ar helt valfortjant. Socialdarwinismen ar mycket levande i latinamerika. De nagot battre anser sig inte vara rasister men forstar inte vad de har att gora med nagot som hande for 500 ar sedan. "Vad kan vi ra for..." En for samvetet nodvandig fornekelse. Den har mannen var snappet battre som anser att regeringens politik ar dalig for folket, att MAS utnyttjar deras okunskap for personlig vinning.


Man ska inte forneka att hatet ibland skymtar fram i Evos ogon, konstigt vore det annars. Det ar rentav beundransvart att det inte slapps fram mer i hans och hans sympatisorers agerande. Politiken ar dock allt annat an revanschism, aven om den kanske inte visar sig vara svaret pa alla problem.


Om man kan anvanda apartheidt som jamforelse sa avskaffades den i och med revolutionen 1952. Precis som for de svarta i Sydafrika sa fortlever de flesta problemen for urpsrungsbefolkningen. Det Nelson Mandela gjorde ar sedan lange historia i Bolivia. Nu vantar Sydafrika pa sitt MAS, forhoppningsvis inte lika lange.


Det finns en utbredd indianradsla hos medelklassen i Bolivia. Nar laget ar som varst for oppositionen sa ar det den som dess media anspelar pa for skapa konflikt. Hat, vald och primitivism har alltid varit de valbargades kannetacken i deras forhallande till ursprungsbefolkningen. Nar den senare har anvant vald har det alltid varit i en konstruktiv betydelse, tex vid revolutionen som gav dem deras politiska rattigheter. Det har varit framryckningar mellan evinnerliga tider av misar, miljarder ogonblick nar man INTE valt att hamnas pa sin fortryckare.


Revansch ar inte konstruktivt savida den inte fungerar motiverande. I sig sjalvt skapar den ingenting. Att kalla MAS och tidigare uttryck for urpsrungsfolkens okade rattigheter for revanschism ar forolampande.


Ska avsluta det har inlagget i ett annat...