onsdag 31 december 2008

Den dåliga flaggan med tre färger






För några dagar sen var det en liten manifestation på Plazan (plazan med stort P är den som omringas av prefectura och municipio, typ läns- och kommunhus) med anledning av att alltfler kvinnor från ursprungsfolken studerar till en grad motsvarande studenten.


Vad jag inte vet är om alla tält tillhörde samma manifestation. Här är det en by från "tropikerna" som presenterar sig med jordbruksmetoder, odlingstyper osv.




Här en annan by som ju manifesterar sitt arv från Incariket. Tawantinsuyo är dess namn på quechua och betyder väl ungefär de fyra rikena, vars flaggor syns nedanför. Själv hade jag bara sett just den översta till vänster, kanske för att jag inte varit i andra andinska länder än bolivia. Jag känner inte till Wiphalans (flaggans) historia men vad jag vet är den i sig inte något som fanns innan koloniseringen utan något som skapats efteråt och växt som symbol. Kollasyuo är namnet på den del där området som idag är höglandet i Bolivia ingick, och "kollas" kallas dem från området, medan folken i låglandet (ofta synonymt med vita) kallas "cambas". Längst ner står med lite felstavningar att Bolivias flagga tillhör inkräktarna. Med andra ord är det en hyfsat radikal grupp som anser att från och med kolonisationen så börjar det som man nu bör bekämpa. Det är förståeligt ur deras perspektiv men problematiskt med tanke på hur kontinenten ser ut sedan fem hundra år. Wiphalan brukar förekomma tillsammans med Bolivias flagga. Här vad Wikipedia säger.

tisdag 30 december 2008

La Cancha






I La Paz ar Zona Sur de rikas stadsdel, i Cochabamba ar det tvartom. Gatorna har har forutom nummer ocksa vaderstrack. Soder om Hjaltarnas gata finns marknaden, eller vad man ska kalla La Cancha, en labyrint av varustand. Av tradition samlar man produkter av samma sort pa samma stalle, varje sak har sin gata. Det galler inte helt for La Canchas passager.





Om man behover nagot materiellt sa finns det med storsta sannolikhet har. Om man som jag dock inte har lart sig att hitta an riktigt sa kanns det som att allt finns utom det man letar efter. Man springer ju i regel inte pa en forsaljare av det man letar efter, utan alla nar man hittar respektive gata eller passage.





Det ar ingen farlig plats, atminstone inte pa dagtid, men som vanligt ar det sa att ju mer i den har riktningen man ror sig och marknaden avtar, desto mer uttittad blir man som gringo. Varje stad i Bolivia har vad El Alto ar i sin helhet- omraden dar nastan alla ar ursprungsfolk. I omradet dar jag bor ar killen som vaktar gatan pa natten ursprungsfolk.





Jag ar inte helt bekvam an med att ta fram kameran i alla lagen. Vi har pratat om att man vantar lite med att ga runt med vardesaker innan man vant sig vid mijoer. Sapass att man med sin utstralning inte visar att man ar radd for att bli av med nagot. Sjalv har jag aldrig rakat ut for annat an korruption, och det hor ju mest polisen till. Trots allt gillar jag nar man kan sta eller sitta i skymundan. Typ som har, passa pa att fota nar man kopt nagot att ata. Jag brukar undvika gronsakerna vid den har typen av tillagningstalle.




Efter ett tag vanjer man sig vid att ta fram kameran. Efter ett tag vanjer man sig kanske vid att folk kan ta illa upp ocksa, fast jag inte rakat ur for det. Man kanske aven blir battre pa att ta bilder nar folk inte ser. Hur som helst tror jag att jag hort fran Mr. Alvarez, att en kamera ar till for anvandas.

måndag 29 december 2008

Illustrationer

















Upphovsratt, eller bristen pa, ar lite mer hardvarubetonat har. Skivor och filmer som saljs offentligt ar nastan alltid "piratas". Med lite envishet kan man hitta akta vara. Personligen varierar jag mig. Under julen har jag skaffat en piratbok om Illustrejtor (har ar det inte bara programmen fran Adabe som ar billiga) och stangt in mig med min dator. Nar man googlar exempel pa vad folk gor med programmet sa kan man kanna for att ge upp direkt. Men man marker aven att manga foljer samma monster efter former som ar latta att skapa. Det ar val kanske lite av poangen med programmet.






















Det mest makalosa ar nog dem som arbetar med att skapa illustrationer efter foton. Sa skickligt och sa trakigt. Ar det sa har det ar att jobba for Disney? Det finns nagon japan som kan imitera vad som helst, han dyker upp om man googlar.






















Sen finns det ju dem som lyckas forena tekniken med innehallet ocksa. Har Stina Persson. Rekommenderar en titt pa hennes portfolio. En bra blogg ar ocksa picnicwithpanic.blogspot.com .

lördag 27 december 2008

Det är harrt (halt)




Under julen har jag fått uppleva att det kan vara lite kallt även i Cochabamba. Det regnade nämligen mest hela tiden, i tidningen kallat "de första regnen", en liten påminnelse om "La Niña" (barn i femininum, i motsats till "El Nino") som förra vintern drabbade Bolivia bland andra. Se video. Här har det än så länge mest behandlats ur trafiksynpunkt. Folk körde sick-sack mellan bassänger på stadens gator. Av de 52 människor som dog under julhelgen i Bolivia så var närmare 40 av fallen trafikolyckor.





Hittade en kort video från en färd på låglandet. Lägg till ett stup så kanske det blir tydligt hur olyckor kan ske i högland och dalar. Rattfylla är tydligen ett stort problem i Bolivia, vad gäller bilbälten så har jag aldrig sett några i bussar eller taxis. Det beror väl på att man river ut inredningen på tex minibussar för att få in fler säten som kan fällas fram i olika vinklar. Eftersom medellängden är avsevärt kortade här så är det mest plågsamt för utlänningar. Resultatet av en bilolycka kan av dessa logistiska orsaker vara anmärkningsvärt många döda och skadade med tanke på fordonets storlek.





Den mest klassiska "Dödens väg" har ersatts av en nyare väg och är numera en stor turistattraktion för cykelintresserade, men just bristen på trafik gör att en del väljer den "gamla" vägen. Mången turist har fått se sin buss svänga in på denna dödsfälla trots löften om att researragören alltid åker den nya vägen.

torsdag 25 december 2008



Jag blev inbjuden att fira jul med min hyresvards familj. Jag avundas inte dem som maste jobba men ur min synvinkel ar det skont att staden inte ar ode under julhelgen. Firandet borjar vid midnatt till den 25:e. Ljus tands framfor Jesusbarnet som har ett altare snarare an en krubba. Man skalade (med glas inte potatisskalare) och sedan dansar man at barnets ara, har var det tva och tva, nagon gang med barnbarn emellan sig. Man gor hoppsasteg (?) fram och tillbaka mot altaret medans man haller varandra i handerna, alternerat med att dansa runt varandra. Avslutas man att man bugar och korsar sig, kanske mumlar nagra boner. Sedan at vi soppa och konverserade med varsin grogg tills man brot upp kl 3. Jag tankte att grymt for ungarna att fa vara uppe lange, men femaringen somnade sittandes framfor soppan. Aldre barn gav upp efter som. Det har var forsta gangen jag upplevde farmodern i ett icke arbetande tillstand. Annars ror hon sig mellan kok, tvattstall och strykjarn.


Odets ironi gjorde sa att man fick mig som gast medan ett av barnen finns i Sverige. Ett annat i USA, dar det dessutom bor en svardotter med nyfodd dotter som man bara sett via webkamera. Var det sa har att fira jul i Sverige pa utvandringens tid? Vanligt svar bland studenter pa framtidsfragor: Sticka fran Bolivia.


Jag hittade ingen video med den har juldansen sa det fick bli en pa julklappsutdelning pa landsbygden i departementet Cochabamba.

onsdag 24 december 2008

Ebbe Quintana




Regeringen anklagas alltså för att vara involverad i smuggling. Det är ministern Quintana som påstås ha gett grönt ljus åt 33 lastbilar att korsa gränsen. Efter mycket om och men blev det ett förhör med Quintana i direktsändning. Jag var för liten när det begav sig men jag tror att Ebbe Carlsson-affären var något i den här stilen.


Retoriken och tonläget är förstås på en annan nivå här. Möjligen skulle Anders Björck ha kunnat komma in med ett ord någon gång. Vad jag vet finns det inte särskilt många inspelade tal från svenska politiker, i stil med "Fidel Castro talar efter beskedet om Che Guevaras död". När man ser debatter här förstår man varför det finns ganska många klassiker.


Presidenten i denna instans med parlamentsledamöter som förhörde Quintana tillhör regeringspartiet MAS. Han hade makten över mikrofonerna och tvekade inte att stänga av dem när oppositionens ledamöter gick över gränsen för det anständiga, vilket hände ganska ofta, främst genom frågor som utgick från att Quintana är skyldig. "När du pratade med smugglaren X, vad bestämKLICK", mikrofon av och presidenten hotar med att avbryta förhöret. När han insisterade på att undvika frågor som redan ställts hänvisade ledamöter till att de varit på toaletten och inte hade hört detta. Någon påstod att Quintanan använt förtjänsten på sina älskarinnor.


Det är ingen tvekan om att lastbilarna åkte in i Bolivia men frågan om vems ansvar det var verkar omöjlig att besvara. Quintana hävdar att det inte är hans ansvar och att han aldrig träffat några smugglare, såvida inte de myndighetspersoner som finns i trakten också är inblandade. Min hyresvärd säger att man inte kan lita på någon part. Smugglarna var beväpnade och även om Quintana säger sig vara oansvarig så hävdar han att det skulle ha inneburit blodbad att stoppa karavanen eftersom militär inte fanns att tillgå.


Höjdpunkten var när Quintana lovade fri insyn i sina bankkonton och uppmuntrade oppositionsledamöterna att göra detsamma. Det blev förstås kalabalik och protester, detta skulle vara politiskt självmord för många. Quintana har bakgrund i militär och säkerhetstjänst, är utbildad i The School of Americas, USA:s utbildningsplats för statskupper mot obekväma regering, dvs socialistiska. Han är inte populär bland regerings supportrar heller, många vill ha bort honom.


Förhöret avbröts till sist och jag vet inte när beslut och hur beslut ska tas.

måndag 22 december 2008

Bright Eyes - First Day Of My Life

Ranmongon



Sahar vid jul och lite avsides fran dar man borde vara sitter jag och laser svenska tidningar pa natet. En intervju med Ruben Ostlund (Gitarrmongot, en snyggare svensk Gummo) var precis vad jag behovde. Las om ranforsoket som han bevittnade i Stockholm. Annars verkar han lite provokativt hylla Ostermalm som stadsdel. Gar alternativismen i cirklar nu? Jaja, nar man tanker efter sa finns Cinemateket, KGB och resturang Ortagarden dar. Men anda... det ska kryssas mellan tackvastar och backslicks mellan dessa oaser. Eller?

söndag 21 december 2008

Tag och skriv



Regeringen lag lite battre till med alfabetiseringen av Bolivia an jag trodde. Cochabamba var sista staden och dar skulle det ocksa firas. Man borjade med en marsch fran fotbollsstadion.





Min hyresvard var skeptisk till en gringo i gron troja. Gront och vitt ar Santa Cruz', dvs autonomiforesprakarnas farger. Jag kopte mig en sjal med de andinska fargerna.




Taget gar forbi lokaler for Cochabambas civilkommitte. I princip alla i demonstrationen rostar ja till den nya konstitutionen. Kommitteerna rostar nej.




Fragan ar om alla kan lasa.




Festen agde rum i en dom pa en av stadens kullar. Varje departement var representerat i taget.




Festen var i princip ett partimote




Jubel nar Evo anlander.




Bakom presslaktaren fanns ett fanatiskt gang frivilligarbetare.




Mannen i jeans ar Paraguays president, vidare at hoger Evos stol som ar tom nar han star vid podiet, Kubas vicepresident och Venezuelas utbildningsminister. Bolivia ar det tredje landet pa kontinenten som deklarerar sig fritt fran analfabetism, efter Kuba och Venezuela. Dessa lander har bidragit med pengar och larare. Just nu ar det daligt med stod for USA bland Sydamerikas ledare.

fredag 19 december 2008

Revista 2.0


Jag fick veta att LAG/SAL ger oss bidrag for att gora var tidning. Jag hade inte tankt mycket pa detta har borta. Nu har vi sidor att fylla. Det blir kul att fa starta med de kunskaper man var tvungen att lara sig genom trial and error forra gangen.

torsdag 18 december 2008

Work and Afterwork


Av den här bloggen får man nog intrycket att jag är här på semester. Jag har det visserligen väldigt soft men ändå något som liknar arbete. Jag har inte velat skriva något om mötesplanering, bokning av möteslokal och mat, avtalsredigering och besök på organisationer. Igår blev det iaf äntligen av och får betraktas som godkänt. Representanter från Latinamerikagrupperna, som heter SAL i Bolivia (Solidaridad Suecia - América Latina), LIDER, ABC och KURMI. Och Hola folkhögskola om man räknar med fotografen. Vad varje organisation sysslar med får respektive praktikantgrupp beskriva i sina bloggar när arbetet börjar i januari. Själv kommer jag vara på ABC, en samarbetsorganisation till ABF.

Fotot tog jag delvis för att dämpa den allt hårdare politiska diskussionen. LIDER finns i Sucre och där tycker många, inklusive våra besökare här, att regeringen inte har gjort någonting för deras departement Chuquisaca. Cochabamba (de flesta av de nio departementen heter som den största staden) har sedan januari, när folket fick rösta om förtroendet för presidenten och departementens prefekter, en prefekt från regeringspartiet MAS. I dessa spår följde diskussionen efter lunchen, men med största respekt för varandras åsikter.




På väg hem från arbetsdagen mötte jag min hyresvärd. Han brukar strosa runt caféer och krogar vid Españagatan på kvällen och se om några bekanta är där. Det är det nästan alltid.

måndag 15 december 2008

The Strongest



Jag behovde en handduk och i supermercadon fanns en med La Paz motsvarighet till GAIS. I en jeep pa landsbygden utanfor Sucre fick jag for nagra mander av min handledare Carmen hora att The Strongest kanske inte ar the strongest langre. Detta gjorde hennes kille, agronomen Emilio, valdigt stott. Jag gillar underdogs, men varfor ar hans docka en kanin och inte en tiger som ar lagets symbol. "Soy de tigre" sager den som hejar pa The Strongest.



Idag kom hyresvardens farmor for att bo i huset ett tag. Tydligen pendlar hon mellan slaktingar. Andra inneboende har rakta ut for hennes ilska nar de inkraktar pa hennes territorium. Man ska helt enkelt ge fan i koksgrejerna om hon ar i narheten. Nu visade det sig att hennes avlidne make lirade i The Strongest for lange sedan, dessutom i Bolivias landslag. Handduken kanns som en bra start pa varan bekantskap.

Tokyo for nordar

Det finns val egentligen inga ursakter for att jag glomt Rikards blogg fran Japan.

Nu har jag suttit och last den fran borjan till slut, rekommenderar andra att gora detsamma. Om inte annat sa kan man se den som en den andra ytterligheten. Allt som gor att Rikard uppskattar Japan ar det som det finns mindre av i Sverige och knappt alls har. Regler, rena gator, overdriven hygien, bra elektronik osv.

Det ska tillaggas att Rikard mer an nagon annan skulle vilja ga i Che's fotspar (han dog i Bolivias djungler), ideologiskt om an inte geografiskt.

söndag 14 december 2008

Frutas


Min hyresvards mor och systerdotter har krattat lov i tradgarden. Ett trad i mitten ger skugga och, markte jag idag, frukter jag aldrig sett tidigare. Kupay ska de heta, osaker pa stavningen. Smaken klart godkand.

En annan och godare frukt, heller aldrig provad tidigare, heter manga och ar i princip en efterratt i sig. Inget foto pa den dock. Vad dessa frukter har gemensamt ar en viss kranglighet. Exotiska frukter ska vara krangliga att skala, ha stora karnor och fibrer som fastnar mellan tanderna.

Annars...Branko Marinkovic ska visst fly till Europa. Regeringen anklagas for att vara insyltad i smuggling. Oppositionen har en video med Evo pa platsen for smugglingen (en by, att han varit dar ar ingen hemlighet) men hans rost nar han "erkanner"  stammer inte med bilden. 

lördag 13 december 2008

Profesional..


Har kunde det ha funnits ett bittert inlagg fran igar. En bankomat spottade ut detta kvitto istallet for att ge tillbaka mitt kort.
Jag vet inte om fler an jag har sett ett windows felmedddelande i en bankomat , foljt av en omstart och ett sant har kvitto.
Telefonnumret pa bankomaten ledde ingenstans. I sana lagen borjar man forbanna saker omkring sig som egentligen bottnar i en sjalv. Saker fungerar inte, folk gar for sakta, ingen passar tider.
Nu lugnade jag ner mig och gick till bankens kontor istallet. De var hjalpsamma och jag ska kunna hamta mitt kort pa ett kontor pa mandag.
Men dock. Allt Mr. Alvarez sagt om Microsoft kanns befogat nar man ser sant har.

fredag 12 december 2008

Vid pradon

Jag satte mig på en bänk vid frihetskämparnas gata, en bit från statyn av libertadoren över alla andra- Simón Bolívar . Själva Bolivia är med sitt namn en staty över honom. Den ”Social Club” som rest statyn tills hans ära bör vara låst, om den finns kvar ännu, för killen som går förbi den. För två hundra år sedan kom självständigheten med republiker och konstitutioner a la Frankrike och USA. Inget hjälpte ursprungsbefolkningen, länge med mindre rättigheter än under kolonialtiden.

Nu alltså en regering (Movimiento Al Socialismo) som vill lagfästa en ny konstitution med större hänsyn till ursprungsfolken, en opposition som gör allt för hindra dem. Oppositionen med nästan all media till hjälp använder alla tillgängliga metoder för att smutskasta regeringen, som i sin tur tänjer på gränserna för var dess makt börjar och slutar i förhållande till parlamentet, för att slippa bli trakasserad av oppositionens ledamöter.



När jag går på gatan ser jag två världar. De som tigger av ursprungsbefolkningen klär sig ofta medvetet i andiska traditionella kläder för att spela på folks indianmedlidande. Barnet har en mössa hängande på ryggen, den är inte så användbar på den inhemska befolkningen i bilarna.
Men det är även ursprungsfolk som säljer saker utan att ha en butik, städar, tvättar bilar vid vägen osv. De har ofta en särpräglad stil utan extrema attribut som tiggarna brukar ha.

Min hyresvärd är den andra världen och han är paniskt rädd för att bli rånad, att någon ska bryta sig in i huset, bli överfallen osv. Politiskt till vänster, smågillar regeringen men har inget direkt förhållande till den andra världen annat än som köpare. Ibland tror jag att jag har mer erfarenhet av den genom några månader på en NGO (non governmental organisation) i Sucre, vilket nog är att överdriva. Att se Bolivia i ett renodlat klassperspektiv känns ganska föråldrat i jämförelse med ”Indianismon”, som Magnus Linton kallar det som kulminerat med MAS i Bolivia.
Det är ingen tvekan om i vilken värld man lättast hamnar i som besökare från Europa. Förhoppningsvis kan man komma in i den andra genom sitt arbete på organisationerna när det kommer igång ordentligt senare. När man kommer in i det kanske man också slutar dela upp det man ser i olika världar och upptäcka mer nyanser än kontraster. Identitet är en öppen fråga här, problemet är att många vill stänga den. Problematiskt i ett land med 36 språk.


Den traditionella men inte extrema klädseln försvinner ofta från mor till dotter, men det kan också gälla för dem ur samma generation som på bilden. Den här klädseln, kjol, kofta och ibland plommonstop, är ju inte heller andisk till sitt ursprung. Det viktigaste med konstitutionen är inte att återupprätta ett ursprungsfolkens land men att göra det möjligt att leva traditionellt eller modernt eller allt däremellan, tala sitt språk och ha sin hudfärg utan att bli diskriminerad. Många menar att regeringens politik diskriminerar icke-ursprungsfolk, vilket verkar helt felaktigt och snarare en reaktion på förlorade privilegier. Indianismon är en reaktion mot det långlivade kravet på att bli helt västerländsk för att slippa bli diskriminerad, inte ett krav på skippa allt som är västerländskt.

Jag har väl skrivit någonstans att man ska undvika att hamna i det negativa, vilket jag kommer på mig själv med att göra hela tiden. Det finns alltid alternativ.

tisdag 9 december 2008

Radio

Mina praktikantkollegor kommer att vara med i radio under sin tid i Bolivia. Forsta sandningen har redan gjort, lyssna har. Man ska leta sig fram till tiden mellan 16.00 och 16.30.

Dilemma


Barnen till kvinnan som kom idag for att tvatta klader. Hon (och manga andra) ar beroende av sadana jobb, men det kanns sadar att se henne tvatta. Det ar samma sak med skoputsarna vars tjanster jag aldrig skulle kopa- de skulle sla en pa kaften om man intalade folk att det var fel.
Besok av familjens valp. Helt vild, tydligen en kopia av den aldre i sin ungdom. Den lilla agnar sig att hoppa upp i ansiktet pa gamlingen som morrar irriterat, far valpen att springa i cirklar ett tag tills det borjar om igen.
Regeringsministern har bett Branko Marinkovic att sluta med sina "rattfasoner" (djuret ratta), dvs visa sig och ta sitt ansvar.

söndag 7 december 2008

Lordag i Cochabamba



I Bolivia är plazan ett ställe man kan vara på utan att vara hemlös eller a-lagare. I staden Tarija var en plaza stadens fritidsgård. På svenska är plazan ett torg som används som en park. Här en man med charango, traditionellt andinskt instrument från början gjort av bältdjurets skal; en skoputsare som tar paus och sitter på sin utrustning, utan mask för ansiktet som nästan alla ”lustrabotas” har i La Paz; en pojke med traditionell mössa, förmodligen assistent till någon som tvättar bilarna parkerade runt plazan. Jobb med lägre status har inte invandrarna, om man kalla dem med europeiskt ursprung så, utan ursprungsbefolkningen.
Min hyresvärd säger att Cochabamba är
den stad där det finns störst vilja att kompromissa mellan olika partier och folkgrupper. År 2000 blev det ”vattenkrig” i Cochabamba. När regeringen sålde vattenrättigheterna till ett utländskt bolag (Bechtel) så blev det folkstorm. Vattenräkningarna blev dyrare och de som ordnat sitt vatten helt på egen hand blev nu tvungna att betala bolaget för något detta inte gjort. Folk från alla samhällsklasser organiserade sig och kämpade för att regeringen skulle dra tillbaka avtalet. Efter tumult och dödsfall blev det så, istället för Bechtel är det kommunens Semapa, vars medlemmar var de mest framträdande och förföljda under vattenkriget, som sköter eller missköter vattenförsörjningen. Den här veckan stod det i en artikel att Semapa inte får pengar från fonden för lokal utveckling för att arbetet med att ge fler tillgång till vatten går för dåligt. Agua para todos – Vatten för alla – gäller inte än.

Sopsystemen är enkla i dubbel bemärkelse. Ingen sortering och bilda hög. I Bolivia är hundar som katter, självgående och ibland hemlösa. En gång när jag lade ett bidrag till sophögen utanför mitt hem i Sucre så fanns det i mitten en hundvalp. Han kombinerade kost och logi. Sopor är hundarnas föda numero uno.

Sillpancho Cochabambino är en bankad köttbit täckande hela tallriken med ris under och stekt ägg ovanpå, lite friterad potatis och grönsaker runt om. Jag och kungen av potatismos, mr Alvarez, bytte ut ris och potatis mot mos. Rekommenderas. Cochabamba har precis som Rio de Janeiro en kristus som tittar ner på staden.

Bensinmacksruiner är industriromantik. I bildspelet om El Alto på Horisont som jag rekommenderade förut finns foton på gruppen Diztinto poserande vid en utbränd station. Här fick jag sällskap av en nyfiken civilgardist som såg hur jag poserade framför min egen kamera och fick förklarat för sig vad lång slutartid innebär. Bensinstationen ligger vid stadens stora gata, Avenida de los Libertadores.

lördag 6 december 2008

Det finns inga daliga vader..

Branko Marinkovic haller sig undan. Kanner han sig skyldig eller kanner han bara pa sig att en domstol i La Paz skulle anse honom vara det?
Pa Latinamerika.nu kan man lasa att Hillary sympatiserar med Evo Morales. Det badar ju gott. Den nu deporterade ambassadoren varnade ju Bolivias befolkning for att rosta pa Evo.

Apropa inomhus och utomhus sa spelar enkelhet ingen storre roll om skillnaden mellan dessa nastan ar obefintlig som har i Cochabamba (ch uttalas typ som tj i tjackpundare). Jag bor nu i ett ganska tryggt kvarter, fast min hyresvard pastar att huset ar lite av dess fula ankunge och hans familj inte overklass. Det ar ett enkelt hus men eftersom det alltid ar varmt sa gor det inget. Det ar till och med konstruerat sa att man gar utomhus for att ga mellan rummen. Allt knyts ihop med en patio som fortsatter ut i en tradgard. Jag bodde i Sucre forra aret, fran Cochabamba 1000 hojdmeter uppat till ca 3000, dar klimatet ar milt men inte i sadan grad att husen kan byggas som har.

























Min hyresvard har en hund som inte mar sarskilt bra. Han vill inte avliva den. Vi har ju inte dodshjalp i Sverige heller. Hans liv bestar till storsta delen av att flytta sig mellan soliga och skuggiga platser, vilket val far betraktas som vardigare an manget alderdomshemsode. Iaf sa ar palsen bitvis borta som pa en hyena och benen skakar nar han star upp.
Solen blandar bort taggtraden pa fotot, men man kan ju se att det inte gar att konversera med grannen som man gor i mer utvecklade landers villaomraden.

















Jeep och tank alltsa, dock av gammalt slag. Men den dar tanken fylls inte pa "manuellt" utan med en pump som skots med en knapp. Haer har man sina egna vattentorn. Det regnar ju ibland men annars kan hangmatten vara kvar aret om.

torsdag 4 december 2008

UNASUR om massakern i Pando



En kommision fran Unasur fick till uppgift att utreda massakern i departementet Pando. Den kom fram till att prefekten Fernandez (han som nu sitter i San Pedro) och hans mannar ar ansvariga for det som hande. Ca tjugo manniskor dog efter att en marscherande skara regeringsvanliga manniskor blivit attackerad. I Boliviva och andra lander med ursprungsbefolkning ar sadana marcher ett vanligt satt att gora ett statement. Ofta ar La Paz slutmalet och man kan ga i veckor med uppslutning eftersom.


Unasur ar Sydamerika motsvarighet till EU. An sa lange ar man bara i startgroparna, men dess parlament ska byggas i Cochabamba, staden jag nyss har anlant till.


Oppositionen ar naturligtvis skeptisk till kommisionens resultat. Man menar att regeringen ocksa har ansvar for det som hande. Efter massakern blev det undantagstillstand i Pando, folk dog pa flygplatsen i staden Cobija (fotot ar fran flygplatsen, klicka) och regeringen gjorde det svart for media att rapportera.

onsdag 3 december 2008

El Alto och La Paz

Santa Cruz har satt sig i caso de emergencia pga. alla gripanden, vilket väl betyder typ undantagstillstånd på regionalpolitiska eftersom bara regeringen får utlysa det. Ledarna för Unión Juveníl Cruzeñista gömmer sig i stadens katedral för att slippa bli skickade till La Paz. Apropå kyrkan så har samtidigt Bolivias kardinal (vatikanens representant, vet inte exakt vad dom är mer än att man väljer påve bland kardinalerna) klagat offentligt över att Bolivia blivit ett knarkland, vilket gjort regeringen sur.

Apropå statskupp i Bolivia så kan man ju se nya Bond, det gjorde jag igar. Läste en sågning av filmen på den här wall street-bloggen så jag förstod att jag kunde gilla den. Även om han har sina poänger.

Igår var jag i El Alto och lämnade paket från Sverige. En västerlänning kan lätt bli uttittad där uppe, vilket jag definitivt blev när jag åkte micro (minibussar vars säten rivs ut och ersätts med fler och mindre, La Paz vanligaste fordon). Här fick jag höra den här vändans första ”Choco” (blond person, men i praktiken hår ljusare än svart). Jag valde att inte ta med kameran, men man kan istället gå in på Horisont och se Joel Alvarez proffsfoton från i våras (höstas i Bolivias). Klicka på kameraikonen till vänster för att komma till bildspelen.
Snart bär det av till Cochabamba och därför valde jag att ta med kameran på stan igar. En dag med fotograferande och många pauser för mailande på internetcaféer.

















San Pedro, fängelset från boken ”El Choco”. Här finns alla de som gripits den senaste tiden. Mittemot över gatan kan man se protesterande anhöriga till de som dödades i en massaker i Pando för ett tag sedan. De vill tydligen se att exprefekten i Pando inte smiter ostraffad från fängelset, förutom att uppmärksamma det som hände. De bor i tält på trottoaren. Jag ville inte gå närmare med kameran, polisen som vaktar (runt hörnet) brukar vara brysk mot folk som fotar.

















Intressant att se hur staten använder reklamplatser för att stoppa fördomar mot homosexuella. 1 av 10 är gay står det på skylten. En skylt i närheten uppmanar föräldrar att inte visa kärlek genom att slå sina barn. Man ser tyvärr sånt ibland.

























Elektriker eller trafikpolis, två invecklade arbeten i Bolivia. Mellan kablarna kan man se en blå skylt med det röda Aids-bandet och information om att man kan testa sig gratis.

















Övergångsställe heter zebra på spanska. I La Paz kan man jobba som ledsagare över gatan med tillhörande kostym. Till vänster ser man en vakt med pumphagel, en vanlig syn i entrén till en bank.

















Privatfordonet nummer ett i Bolivia är jeepen, här en affär vid huvudgatan, pradon. Vanliga bilar tillhör kollektivtrafiken, i princip alla är taxis. Är vägen dålig i Latinamerika, fixa den inte, köp en bil som klarar av den. Har du inte vatten, bygg inga ledningar, skaffa en stor tank. Har du inte elektricitet…
























Tidigare i år nationaliserades telekombolaget Entel. Tanken är att folk som för vanliga bolag inte utgör en potentiell marknad nu ska kunna använda mobiltelefon. I Bolivia slocknar mobilen när man kommer utanför städerna. Precis som med nationaliseringen av naturgasen handlar det väl också om att mer intäkter ska stanna i landet. Annars talar regeringen övh. taget mycket om infrastruktur i termer av rättigheter. Telefon, vatten, olja und so weiter. Gratis heter gratis på spanska också.

















Plaza Avaroa i Sopocachi, La Paz´ Manhattan. Avaroa är martyr från Stillahavskriget 1880 (ca) när Bolivia förlorade sin kust till Chile. Försoning i den frågan finns inte på kartan, öknen vid kusten är Andernas Palestina. Man träffar inte på många chilenare i Bolivia.
Utanfor USAs ambassad blev jag vanligt men bestamt ombedd att ta undan kameran. Darfor har jag lanat den har bilden. Arkitekten har uppenbarligen fatt instruktioner om att de som jobbar och bor har inte kommer att kunna rakna med omgivningens respekt. Ett fort, fonstren ar skottgluggar. Ingen ambassad ar ett partytalt men det har ar extremt inom kategorin.