lördag 7 februari 2009

Första fredagen




Vi lämnade Galeria Castro för att åka till byn Villa Rivero för ordna med kontrakten mellan ABC och kommunen.





I alcaldían eller kommunhuset träffade vi en kvinna som var rådspresident. Rådet väljs varje år och rådet väljer i sin tur alcalde, typ borgmästare eller ordförande i kommunfullmäktige eller… Vi satt och pratade vid ett massivt bord under historiska porträtt. Men det är nya tider nu. vi satt provisoriskt på samma sida om bordet och presidenten var ursprungsfolk eller med en politiskt inkorrekt term ”cholita” (indiankvinna, för många synonymt med tjänstefolk). Hon verkade positiv till samarbete men saken ska diskuteras i rådet. Sedan väntande (och jag tog kort) på fler viktiga möten, innan vi gav upp.





På bakgården fanns toalett och kök.





Efteråt fikade vi på marknaden i Punata, närmsta ort av större mått. Angenämt tyst och fritt från avgaser jämfört med Cochabamba.





Primer viernes, första fredagen i månaden innebär ceremonier för Pachamama (moder jord). För detta ordnade Don Juan den nödvändiga elden. Svensken frågar…





Cineasten Oswaldo sorterade bland symbolerna som skulle läggas på elden. Arbete skulle vara på sin kant, familjeliv på sin osv.. Allt för lycka och välgång på alla områden under månaden och året. Sedan öl förstås. Alkohol har på gott och ont en ceremoniell betydelse i Bolivia. Förra veckan firades en ny ljusutrustning med lokalproducerat öl. Det är ingen ursäkt att festa utan enligt traditionen nödvändigt för att allt ska fungera bra. På K’woa, den här ceremonin, häller man ut dryck vid elden och gör sina önskningar. Sedan bärs elden/glöden in i varje rum för att bringa tur till grejerna där inne. Om man befinner sig i Bolivia och någon kväll ser en rökfylld lokal av något slag, ska man först fundera på om det är den första fredagen i månaden innan man ringer SOS.


Oswaldo är ett bra exempel på hur katolicism blandas med ursprungsfolkens gamla tro. Lika allvarlig som med den här ceremonin spenderade han förra året 7000 dollar som ansvarig för firandet av en virgen, dvs en av alla madonnor som finns i latinamerika. När jag sa att jag hade ansvar för en bycarnaval tänkte han sig något liknande. Vad säger CSN?





Efteråt blev vi inbjudna att lyssna på andinsk musik, också typiskt för den första fredagen. Inte utan kokablad förstås. Här köar folk för den bästa kokan, den från yungas där man odlat i tusentals år, ratande den från närliggande chapare som växte fram med kokainboomen. Jag vill varna för den färdigblandade Cuba Libre man kan köpa i plastflaska. Det sämsta av rom och det sämsta av cola blir den billigaste av sprit.





Efter en kväll med filmfolk fick vi åka flak hem. Chauffören en sminkös (hur säger man?) inom film, bredvid en designer, den första person som enligt Ylva förstått att hon är gemolog, och dessutom kände till vad kompostmaskar är för något.

1 kommentar:

Hanna Persson sa...

Hoppas ni hade en bra kväll!