Tiwanaku

Senaste tiden en del resor i La Paz, Bolivias intressantaste departement enligt min erfarenhet och mina intressen. Men det har inte med behaglighet att göra. Sedan har jag ännu inte besökt Uyuni som Lina, Marie och Ylva. Från La Paz upp mot El Alto, passagen till allt och därför blockadernas högborg, dessutom porten till högplatån, Altiplanon. Jag kunde bara inte beskära bort mitt finger.





Om Ulf Lundell hade åkt till altiplanon istället för österlen (och ingen bolivian hunnit skjuta honom först) funnes det en hel skiva om öppna landskap. Med tanke på hur mycket brännvin man bränner själv här så kanske det inte behövts nån bössa heller. Trädlöst, solen lägger sig som ett ryggskott och man bor omgärdad av murad lera.





Ändå håller högplatån på de viktigaste historiska arven i Bolivia. Tiwanaku var redan en svunnen civilisation när Inca tog över hela högplatån och dalarna ner mot låglandet där guaranís och chiquitanos stoppade dem. Jag som många förväntade mig tempel a la maya och azteker men kom till min besvikelse fram till en kulle. Läste att bara 2 procent av Tiwanaku är framgrävt idag. Fotot är taget uppepå pyramiden Akapana, den största konstruktionen som hade en ceremoniell funktion. Spanjorerna var snabba med att gräva sönder ruinerna efter guld (därav hålet i mitten) och sno stenar för kyrkbyggen. En av monoliterna har fått ett kors tatuerat på armen efter en tidig exorcism. Man ser lite av vad som varit ett andiskt kors på pyramidens topp, en gång enligt guiden fylld av vatten för att spegla stjärnhimlen.





En rekonstruktion av områden, men inte allt. Taget från en beskrivning av hur president Evo hyllades som Aymaraledare och valdes till något jag inte vet vad det är. Man är inte klar över vilket folk som byggde Tiwanaku men aymaraspråket används flitigt och givande för att tolka platsen. Det originella med denna högkultur är att den enligt min läsning skapades mer genom religiösa ritualer och samarbete än erövring. Platsen var snarare ett centrum i ett mångkulturellt rike än härskarnas hemvist





Blick från Akapana ner mot det nedsänkta templet, ett av dem som är rekonstrueat med viss felmarginal. Stora stenar sitter rätt medan de små bygger på gissningar. Enligt guiden är den nya melodin att bevara istället för rekonstruera. I fonden ser man hur marken är linjerad på några ställen. Man hade en jordbruksteknik som byggde på terasser för att undvika köldskador på grödorna. En av alla krossade kunskaper man nu försöker förstå.





Bakom guiden syns en stående smal sten, den enda gjord av vulkaniskt material. Stenen pekar mot Akapana där vattenspegeln formad som andinskt kors finns. Guiden, doktor i arkeologi, och hans kollegor åkte en natt ett visst datum till platsen för att bevittna hur söderkorset (tror jag stjärnkonstellationen kallades) stod rakt över spegeln på pyramiden. Denna konstellation var tydligen väsentlig för jordbrukscykler i dessa tiders samhällen.







Det andiska korset kommer alltså isåfall från en stjärnkonstellation. Sådana förklaringar dämpade besvikelsen över kullen.




Den här monoliten stod i mitten av det nedsänkta templet. Den fanns av Bennet, döptes efter honom som flyttade den till en korsning i La Paz där den plågades tills den för några år sedan flyttades till museet tillbaka vid Tiwanaku. Det mest intressanta är ena handen på magen som är vriden på ett för kroppen omöjligt sätt. Vår guide visade en tolkning genom att lägga sin hand på en annans mage. Handen skulle representera förfäderna, mycket viktiga i amerikansk mytologi. Hos Inca var de döda hedersmedborgare, alla höjdare var som Nordkoreas ständige president.



Mest känd är solporten, ännu en spontan besvikelse som i sin litenhet måste backas upp av skaparnas genialitet. Står på fel plats där den restes upp på direktiv för 200 år sedan av general Sucre, Bolivias andra president efter Simón Bolívar. Många tolkningar av djursymbolerna. Man lutar åt en kalender. Det fattas en dag, men med hjälp av aymaraord, antar man att det i Tiwanaku fanns en passeringsdag mellan åren. 364+1+364 osv. Porten står på Kalasasaya, det andra rekonstruerade templet. Jag kan inte återge förklaringen på hur Tiwanakus olika byggnader representerar olika riktningar som upp (Akapana), ner (nedsänkta templet) horisontellt (Kalasasaya) osv, efter den mytologi man hade. Enligt en reaktionär bok om Bolivias historia så symboliserar Tiwanaku Sol- och Månön (alla andiskt tro genomsyras av dualism) som finns i Titikaka-sjön. Där har vi varit, mer om det annan gång.