Isla del sol alltså. För att ha varit den mest fascinerande plats jag varit på i Bolivia vet jag skrämmande lite om den. Jag är ju den som läser på i smyg för att förstå var man är, ofta i efterhand så att man känner sig tvungen att återvända med kunskapen. Isla del sol är nog trots sina kulturlämningar främst en plats som inger en känslan av förståelse för hur människor långt tidigare såg den som helig. Här kan man alltså inte säga så mycket mer än "Åk dit" (med solskydd). Jag är inte religiös av mig, men på ön känner man sig vara i mitten av något. Det är inte behagligt och är det vackert så är det också i en lite kuslig och steril mening.
Ungarna är dock inga UFOs. Vi bodde på byns gemensamt ägda hotell, trevligt och billigt, barn och djur till hands att fotografera. Notera incastilen på fönstret, alltid bredare nere än uppe. Så ser det ut på hotell och restauranter.
Vet inte om stenhögarna är från förcolombuiansk tid, sådana hade iaf religiös betydelse för Incas, från små högar till berg. Exorcerade som synes, om de nu inte är byggda efter kristnandet. Bör vara lamaskalle med tanke på djurets enorma betydelse, fortfarande sedan häst, gris, får och resten introducerades.
Under utflykten lånade jag ett par solglasögon som gav tillvaron en gul färg. Kanske var det billig plast som gav den transcendentala känslan? Terassodlingar (vad jag menade i förra inlägget om Tiwanaku var upphöjda fält, även om även dom också använde terasser) användas fortfarande. Ön hade betydelse långt innan Inca, men templen är från deras tid. Vet inte vad detta användes till.
Hur blev det danskarna och inte Inca som uppfann legot? Incas är kända för att bygga med perfekt formade stenar utan behov av fogande material. Just det här templet kanske inte det bästa exemplet på det.
I bakgrunden Isla de la Luna, månön. Vet inte mer än att där finns ett tempel där incakvinnor helgade åt solen bodde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar