Revanchismo?

Har haft svart att slappa en predikan jag och Ylva fick hora pa en fodelsedagsfest (i Bolivia overgar i regel barnkalas nagon gang pa eftermiddagen till en fest for de vuxna) angaende Evo och el pueblo, dvs folket.


Eftersom vi ar vita och kommer fran "utvecklade" lander sa tar medelklassen oss for givan som kalkborgerlighetens bundsforvanter. Den har mannen spenderade ungefar en timme pa att beklaga regeringens politik och ge sin losning pa landets alla problem (ta bort alla skatter i tio ar och andra neoliberala recept), hela tiden utan minsta respons fran var sida. Mannen tolkade (uppmarksamt) var tystnad som invandningar och borjade for skull ursakta sina asikter och beklaga att han inte kunde vara idealist och tycka om Evo & Co. Allt slutade i en stor ursakt for nagot vi aldrig uttalade.


Hur som sa anvande den har mycket populara jamforelsen med Evo och Nelson Mandela. Nelson Mandela framstalls som allt Evo inte ar i betydelsen att han forandrade sitt land utan hamnd och revansch. Precis som de flesta i hans socialgrupp anser mannen att MAS´ politik handlar om payback for allt ursprungsbefolkningen fatt erfara sedan Columbus, en radikalare variant av argumentet att socialister inte forstar att alla kan fa mer utan istallet vill att alla far lika lite.


Den har mannen ar anda ingen idiot. De varsta erkanner all skit ursprungsbefolkningen tagit men tycker att det ar helt valfortjant. Socialdarwinismen ar mycket levande i latinamerika. De nagot battre anser sig inte vara rasister men forstar inte vad de har att gora med nagot som hande for 500 ar sedan. "Vad kan vi ra for..." En for samvetet nodvandig fornekelse. Den har mannen var snappet battre som anser att regeringens politik ar dalig for folket, att MAS utnyttjar deras okunskap for personlig vinning.


Man ska inte forneka att hatet ibland skymtar fram i Evos ogon, konstigt vore det annars. Det ar rentav beundransvart att det inte slapps fram mer i hans och hans sympatisorers agerande. Politiken ar dock allt annat an revanschism, aven om den kanske inte visar sig vara svaret pa alla problem.


Om man kan anvanda apartheidt som jamforelse sa avskaffades den i och med revolutionen 1952. Precis som for de svarta i Sydafrika sa fortlever de flesta problemen for urpsrungsbefolkningen. Det Nelson Mandela gjorde ar sedan lange historia i Bolivia. Nu vantar Sydafrika pa sitt MAS, forhoppningsvis inte lika lange.


Det finns en utbredd indianradsla hos medelklassen i Bolivia. Nar laget ar som varst for oppositionen sa ar det den som dess media anspelar pa for skapa konflikt. Hat, vald och primitivism har alltid varit de valbargades kannetacken i deras forhallande till ursprungsbefolkningen. Nar den senare har anvant vald har det alltid varit i en konstruktiv betydelse, tex vid revolutionen som gav dem deras politiska rattigheter. Det har varit framryckningar mellan evinnerliga tider av misar, miljarder ogonblick nar man INTE valt att hamnas pa sin fortryckare.


Revansch ar inte konstruktivt savida den inte fungerar motiverande. I sig sjalvt skapar den ingenting. Att kalla MAS och tidigare uttryck for urpsrungsfolkens okade rattigheter for revanschism ar forolampande.


Ska avsluta det har inlagget i ett annat...