Sucre

Jag hade inte varit i Sucre sedan i början av maj innan jag följde med Alex och Ida. Jag hoppas att de får en lika bra tid på LIDER som jag. Tyvärr har organisationen inte resurser att fortsätta med projektet som jag hade mest med att göra, om medborgarskap för ungdomar i fattigare områden. Ida ska iaf bo med Carmen som hade ansvar för det projektet, vilket betyder att praktikanterna har en extra mamma/sjuksköterska/kock/mentor/osv.. under tiden i Sucre. Jag inser nu också hur praktiskt det är bloggar även oss praktikanter emellan, iom att man kan följa de varandras arbete.





Nu är jag dock lite sliten av att sova på nattbussar. Vägen mellan Cochabamba och Sucre var sämre än jag trodde, typ kullersten på långa sträckor. På hemvägen hade en lastbil kört fast och blockerade en stor del av vägen. Vi väntade en halvtimme innan en liten lastbil bestämde sig för att köra förbi. Eftersom den kom över lerpölen gjorde bussarna bakom likadant. Jag har sluppit uppleva när sådana chansningar misslyckas.





Typiskt rastställe med servering både inne och ute, beroende på vilka krav man har på hygien och priser.





Vad jag misstänkt men inte riktigt trott är att jag har ansvar för karnevalen i byn San Pedro de Colila. Förra året blev jag med flera valda till hedergäster. Carneval på landet är mer skörderitual än vattenkrig. Vi dansade runt den där träställningen pyntad med mat medans byledaren spelade charango.





Som hedersgäst fick jag stappla till jeepen med det där runt halsen och ta med det hem, nu är det up to me att fixa en ny till i år, plus majsöl, bröd och annat tilltugg. Den här festen äger rum när jag får fint besök, så jag hoppas att du ser fram emot att carnevala på landet.