Numera, sedan förtroendeomröstningen om president och prefekter, har Cochabamba en prefekt från regeringspartiet. Den som fick avgå var Manfred Reyes Villa, officer under militärdiktaturen och polare med eliten i låglandet.
Den 11:e januari 2007 var Cochabamba ett krigsområde. Departementet Cochabamba hade röstat nej till autonomi men prefekt Manfred hade svårt att acceptera resultatet. Han kallade till manifestationer och ett andra massmöte skulle äga rum vid Plaza de las Banderas.
Manfreds agerande retade upp folk på landsbygden och stadens fattigare befolkning i söder. Man bestämde sig för att bege sig till staden och ockupera offentliga platser, förutom den centrala Plaza Pricipal (14:e september) även de las Banderas där Manfred och hans högeranhängare skulle ägna sig åt ”demokratisk” (ordet användas ofta av högern för att ogiltigförklara majoritetsbeslut) protest mot valresultatet. Campesinos (bönder) satte sig helt enkelt på marken, under det att de högervridna medierna skrek ut att bönderna nu tagit sig in till stan för att råna medelklassen på allt de ägde och uppmanade alla ge sig ut på gatorna för att förhindra detta. Under dagarna innan 11:e januari var det onekligen explosioner och prefekthusets port brändes upp. De fredliga demonstranterna fick ta skulden for vad pyromanerna holl pa med. Min hyresvard tror att det var provokatorer och trotskister som harjade pa Plaza Principal, men det bor vara svart att avgora.
Ungdomar från över- och medelklassens norr samlades innan bron över till Plaza de las Banderas och krävde att indianjävlarna skulle flytta sig från deras kultplats. Den 10:e januari fanns det poliser i vägen men den 11:e gick de över och började puckla på ursprungsbefolkningen och avancera söderut. Två dog innan invånarna i söder förstod vad som pågick och kunde samla sig för att trycka tillbaka. Under de att de från söder avancerade norrut dog en ung kille från norr innan det hela avstyrdes.
Idag har båda sidor sina martyrer. På Plaza de las banderas finns en minnessten för de två campesinos som dog där. Idag ärade man deras minne med en andisk ceremoni. Martyren från norr äras årligen med en katolsk mässa, innan sympatisörerna marscherar mot söder. I år kombinerade man det naturligtvis med NEJ-propaganda inför folkomröstningen 25:e januari. Det kastades en del bråte men polisen ställde sig i vägen efter att de från norr korsat bron.
Ungdomarna från norr organiserar sig i gruppen Juventud de democracia och Juventud K’ochala, det senare quechua för Cochabamba och används motsägelsefullt nog för att profilera Cochabamba som en självständig region typ lågland.
Vi praktikanter får inte delta i politiska manifestationer. Jag önskar att jag kunde använda det som ursäkt till att inte närvara, men anledningen var sovmorgon. Min hyresvärd lånade kameran och jag får använda bilderna mot att jag suddar ut ansiktena på de närvarande.
Man kan ju se antiregeringsvideo nedan och läsa på Wikipedia för att få perspektiv på min beskrivning av vad som hände 2007. Vissa hävdar att MAS och kokaodlarna bär ansvaret och att bönderna var allt annat än pacifistiska, men min hyresvärd menar rentav att regeringen av strategiska skäl ville ha offer bland sina anhängare och därför lät dem utsättas för fascisternas våld.
Videon langst upp ar en del av dokumentaren Democracia a palos, finns uppstyckad pa YouTube
2 kommentarer:
Vad skulle regeringen ha tjanat pa att offra nagra av de sina, enligt din hyresvard? Eller, har de tjanat nagot pa det, nu sa har ett ar efterat?
man vill ha martyrer och kunna skylla dödsfallen på oppositionen.
beror väl på hur man ser det. idag (det är två år sen) är ju reyes borta som prefekt, om 11 januari är en stor orsak det så har ju regeringen tjänat på det. men det är ju en snäv tolkning.
Skicka en kommentar