En vecka i samlad trupp med gemensamma aktiviteter. Man känner ett visst ansvar att inte tappa bort någon i tegeldjungeln även om alla är vuxna människor. Nu hittas det någorlunda och alla kan krama ut sina egna upplevelser av Cochabamba. Själv vill jag köpa en cykel, varande för lat för att utforska större delar till fots som min kollega Armando.
Kameran har inte följt med mycket men till organisationen ABC var den där. I jämförelse med de andra två organisationerna där det ska praktiseras så arbetar ABC trångt. När alla praktikanter hälsade på lånade vi ett rum bredvid kontoret. Man arbetar även effektivt. På ungefär ett halvår har man nästan avklarat en film om flykten från Bolivia till mer ”rikare” länder. No veo España kunde heta No veo Suecia (”Jag ser inte Sverige”) med tanke på hur många invandrare från Bolivia det finns i Sverige, med och utan papper. Filmen görs med stöd av ABF och kommer att ha premiär i Sverige samtidigt som i Bolivia och ev. fler länder. Hur den kommer att visas vet jag inte.
Om man undantar chefen på ABC, Juan som är exekutiv producent (tror jag det heter) och med en liten roll, är alla i filmteamet ungdomar som i flera fall gör sin första film efter att ha vunnit en kortfilmstävling vid Cochabambas offentliga universitet. Vår kommande handledare Marcelo som tittar in genom fönstret är producent och den med mest erfarenhet. Filmens huvudrollsinnehavare, ”Den blinde” som lämnas kvar i Bolivia och tydligen symboliserar en mängd saker, visade sig dessutom vara trubadur och spelade några traditionella visor. I Bolivia behöver man inte vara rädd att gitarren plockas fram på fester eller dylikt eftersom repertoaren alltid är av typen Bellman eller Cornelis och aldrig Tomas Ledin eller någon massakrerad pop/rock-låt.
Under veckan har det passande nog varit ekologisk marknad på plaza Colon. I Bolivia finns vad jag vet inte regelverk med svenskt mått men ändå en diskussion om genmodifiering och mat som ”naturlig”. I högland och dalar är det i huvudsak ekologiskt eftersom man aldrig övergått till industrialiserat jordbruk som på låglandet. På plazan var det mycket naturmedicin också och om man ville ormar på burk. Annars är min erfarenhet att ”Eco” i Bolivia brukar stå för ekonomi och inte ekologi. Som de flesta som säljer saker på ”gatan” (den informella sektorn) så hade man öppet länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar