Vår stad

Härlig utsikt från norra berget i Sundsvall, mindre härligt att gå dit upp. Bilden ljuger lite, för den har tagits högre upp än var jag befinner mig. Saker som heter något med "kompakt" har ju en lysande egenskap som ordet avslöjar. Min kamera heter inte något med "kompakt", därför följer den inte alltid med och därför lånar jag bilder.

Jag är ingen bloggare, skulle jag ha sagt för inte så länge sedan. Jag är ingen talare, säger jag fortfarande fastän en del av kursen handlar om att informera om vad vi gör. Minnet av sin egen tid på gymnasiet är inte direkt motiverande för att ställa sig inför en klass. Man kan vara saklig och man kan vara känslomässig, fick vi lära oss på retoriken. Jag är ogärna känslosam inför skolungdomar. Återstår saklig, vilket man vänjer sig vid och i regel fungerar men kanske inte alltid tatuerar in en i minnet på den som lyssnar. Förhoppningsvis minns de något av det som sägs. Kanske törhända skulle Lars Ahlin ha sagt, hittar någon till Hola. Måhända hittar Hola lättare till skolorna, för det har krävts en del ihärdighet att få en timmes snack om Bolivia. Det som är gratis är misstänksamt, som min kollegas far sade.

För en örebroare är norrsken något mycket exotiskt. I en roman av ovan nämnda författare står hans alter ego på storbron i Sundsvall, som aldrig heter Sundsvall utan "vår stad", och tittar på norrskenet. Nu tänkte jag att när jag går över den bron, dessutom med Silverbullits skiva Arclight i öronen, då dyker det upp bara för min skull. Men norrskenet är tydligen inte kulturellt av sig, och jag är inte särskilt vetenskaplig av mig.

Foto från janolby.se