Några svenskar och en amerikan

Simón Bolívar hade en svensk officer och vän i sin befrielsearmé. Vad fick en svensk adelsman att ta sig till Sydamerika för att ta republiker ur den spanska monarkin? Har glömt namnet men han omnämns i Erland Nordenskiölds bok om Sydamerika.





Under början av 1900-talet reste den svenska antropologen/etnograf Erland Nordenskiöld runt i Bolivia och samlade ihop vad som senare blev Göteborgs etnografiska museum, en stockholmare som inte kom överens med vetenskapsakademin i hufvudstaden.


För att finansiera resor skrevs böcker om landet som då inte hade mycket till vägar. Till häst på chacon (stäppen som mest är känd för kriget på 30-talet då Bolivia förlorade större delen till Paraguay) till flods i vildmarken i Santa Cruz, Beni och Pando.


I de få böcker jag läst om Bolivia finns Nordenskiöld med i litteraturförteckningen, mycket sällan rättstavad. Även om han talade spanska så skrev han vad jag vet inte mycket på språket, däremot sedan översatt. Enligt en bok om oligarkin i Santa Cruz används en hiskeligt dåligt översatt text av svensken i den rasistiska diskurs som nu skapas för att distansera sig från de andinska folken, helt i strid med hans för den tiden antirasistiska och antikoloniala syn. Visserligen avskydde han de svartas närvaro i Sydamerika, en tyvärr fortfarande vanlig rasism.


I Nordenskiölds böcker möter man en indelning av de isolerade ursprungsfolken i fyra grupper. De som lever i av katolska munkar skapade missionsstationer. Han har sympati för munkarnas arbete och organisering men inte det beroende som skapas hos invånarna. Andra som lever avskilda i stammar men har regelbunden kontakt med "civilasationen" och därför kan vara länk och göra så att folk som Nordenskiöld kan besöka en tredje grupp, de som lever isolerat och "primitivt" men tolererar andras närvaro. Den fjärde gruppen är de helt "vilda" och en skräck för andra, inklusive tidigare tre grupper. Dessa de mest primitiva kallas Sirionos, snarare som ett samlingsnamn för deras beteende än ett visst folk. Under en vistelse i djungeln fångas en Sirionoman in. Eftersom inget annat folk har haft något utbyte med hans folk finns det heller ingen som kan översätta det han säger.





Det fanns och finns dock ett Sirionofolk. Jag trodde tills nyss att Nordenskiölds böcker fick Allan R Holmberg att välja dem som studieobjekt på 40-talet, kanske rentav att bli antropolog. Men Allan är amerikan och inte svensk. Nordenskiöld är iof sig känd även utanför Sverige. Holmberg arbetade i England och har skrivit den kultförklarade boken "The nomads of the longbow." som jag tror man kan hitta på amazon.com eller liknande. Efter att ha levt bland Sirionos ansåg Holmberg att de var så "primitiva" för att de levde i en miljö som inte tillätt annan aktivitet än jakt efter mat och att de inte hade utvecklats alls genom historien. Senare forskning har visat att Holmberg kom till spillrorna av ett folk nästan hade utrotats helt av en epidemi tjugo år tidigare. Enligt vissa källor är Holmberg en trångsynt jävel som inte förstod kompliciteten i Sirionos värld, men enligt hemsidan om Bolivias ursprungsfolk förklarade han deras övernaturliga och animistiska uppfattning om miljön..


Inte ens Sirionos lyckades undvika att bli frälsta av en evangelister, ca tio år innan Holmberg klev in. Enligt hemsidan finns det idag ca 300 Sirionos kvar i södra Beni, boendes i reservat a la Nordamerika anno innan de öppnades casinon.


På Myrorna i Örebro hittade jag en bok om missionären Astrid Nilsson, skriven av en trosfrände i pingstkyrkan. Som ung på Gotland fick hon ett gudomligt budskap och tog arbete hos en direktörsfamilj i Buenos Aires. Väl där fick hon ett konkretare budskap som sade åt henne att arbeta för ursprungsbefolkningen. Hon tog sig till Matocofolket (om jag minns rätt från boken, jag kan inte hitta något folk med liknande namn, antingen för att författaren använder fel namn eller att dom inte finns kvar, eller att dom är en del av en större folkgrupp) i södra Bolivia där hon sedan med få pauser arbetade i decennier med nästan inga medel alls än de samvetssummor som skickades från religiösa svenskar. Från att inte ha något förtroende alls lyckades hon med envishet och enkla kunskaper i medicin kurera barn, sålunda bli vän med först kvinnorna och sedan hela gruppen av folket som till och från bodde i området, mer intresserad av att förbättra deras sociala än religiösa situation.