Sista dagen

Menchos står alltid med en ledsam min när man ska gå ut från gården. Brian orkade inte försöka smita ut längre.





Jag har blivit ombedd att med mig hundvalpar, barn och gamlingar hem. Dessa tre typer har enligt många en tendens att vara sötare här än i Sverige. Så här i slutet känns det som att den förmodligen lite förståndshandikappade Menchos ligger bäst till för handbagage. I Sverige brukar folk säga att man vill ha den eller den hundsorten, något som av genetiska orsaker är svårt i Bolivia. Menchos är väl 1/4 tax, men det spelar ingen roll. Det finns bara en Menchos.





Har ätit Charque som sista måltid i en vecka nu. Kebabställen i alla städer, förenen eder. Lite torkat lamakött, majs, potatis, ägg och ost. Odla locoto så att man kan göra såsen llajua.





Brians avlivning har varit aktuell sedan jag kom. Igår kom kvartersvakten in och hackadegrävde en grop. Enligt folktron så ska en hund ligga på gården och vakta huset. Veterinären dröjde. Farmorn satt på en stol och ägnade dagen åt medlidande.




Det blev jobb till sista minuten, som säkert får göras om. Hade varit kul att få se affischen "på riktigt". Fotot på affischen över staden togs av fint besök.





Vid sista hemkomsten var lidandet slut, utom för Oblomov.


Det var väl också den sista dödsryckningen för den här bloggen. Eller så grävs den ned tills dess att den kan göra skäl för sitt namn. Men det dröjer nog innan jag lämnar Sverige igen.