Gazpacho Andaluz

Idag händer inte mycket intressant, mer än att Ylva sett en kille med The Hives-tröja. Eftersom en taxi kan heta Roxette här så är det skönt att se andra exempel på svensk musik någon gång.


Magnus Linton har varit i El Alto och skriver om hur kokainlaben kommit till stan. Intressant med tanke på vad den galne greken vi träffade sa.


Jag försöker samla på mig bilder på mat, tyvärr går det långsamt. Lite soppa och en fruktsallad.






På ett matbord i Bolivia ska det ALLTID stå llajua (uttalas jachva), den starka såsen som ofta är den enda såsen. Kan vara det mest bolivianska som finns.




Peruansk kall fiskasoppa med fisksnacks till eller Ceviche. Mumma som Ernst skulle ha säga om ingen bolivian hunnit skjuta honom först.



Vid vårat kontor ligger en marknad där det finns tio olika ställen att köpa fruktsallad, fruktdrinkar, glass med frukt osv. Det gäller bara att säga "sin gelatina", för att slippa denna i Bolivia populära gegga.





I ett land utan snus finns det iaf Gazpacho. När jag skriver det här står dagens dos bredvid datorn.

Choclo

Igår majsmarknad. Jag har inte full koll på majsterminologin, ganska omfattande här med tanke på alla sorter. Choclo är iaf den stora och vanligaste majsen. Marknaden var också för humintas, en sorts sockerkaka av majs som jag tyvärr inte tog kort på, antagligen för att jag inte åt någon.





Vi åkte mest dit för att kolla på kooperativet som sålde sitt hantverk, väskor man gör av knutar. Knutar har en lång tradition i den andinska regionen. Incas hade inget skriftspråk men man kommunicerade genom quipus, snören med olika knutar som tydligen kunde berätta det mesta.

Första fredagen

Vi lämnade Galeria Castro för att åka till byn Villa Rivero för ordna med kontrakten mellan ABC och kommunen.





I alcaldían eller kommunhuset träffade vi en kvinna som var rådspresident. Rådet väljs varje år och rådet väljer i sin tur alcalde, typ borgmästare eller ordförande i kommunfullmäktige eller… Vi satt och pratade vid ett massivt bord under historiska porträtt. Men det är nya tider nu. vi satt provisoriskt på samma sida om bordet och presidenten var ursprungsfolk eller med en politiskt inkorrekt term ”cholita” (indiankvinna, för många synonymt med tjänstefolk). Hon verkade positiv till samarbete men saken ska diskuteras i rådet. Sedan väntande (och jag tog kort) på fler viktiga möten, innan vi gav upp.





På bakgården fanns toalett och kök.





Efteråt fikade vi på marknaden i Punata, närmsta ort av större mått. Angenämt tyst och fritt från avgaser jämfört med Cochabamba.





Primer viernes, första fredagen i månaden innebär ceremonier för Pachamama (moder jord). För detta ordnade Don Juan den nödvändiga elden. Svensken frågar…





Cineasten Oswaldo sorterade bland symbolerna som skulle läggas på elden. Arbete skulle vara på sin kant, familjeliv på sin osv.. Allt för lycka och välgång på alla områden under månaden och året. Sedan öl förstås. Alkohol har på gott och ont en ceremoniell betydelse i Bolivia. Förra veckan firades en ny ljusutrustning med lokalproducerat öl. Det är ingen ursäkt att festa utan enligt traditionen nödvändigt för att allt ska fungera bra. På K’woa, den här ceremonin, häller man ut dryck vid elden och gör sina önskningar. Sedan bärs elden/glöden in i varje rum för att bringa tur till grejerna där inne. Om man befinner sig i Bolivia och någon kväll ser en rökfylld lokal av något slag, ska man först fundera på om det är den första fredagen i månaden innan man ringer SOS.


Oswaldo är ett bra exempel på hur katolicism blandas med ursprungsfolkens gamla tro. Lika allvarlig som med den här ceremonin spenderade han förra året 7000 dollar som ansvarig för firandet av en virgen, dvs en av alla madonnor som finns i latinamerika. När jag sa att jag hade ansvar för en bycarnaval tänkte han sig något liknande. Vad säger CSN?





Efteråt blev vi inbjudna att lyssna på andinsk musik, också typiskt för den första fredagen. Inte utan kokablad förstås. Här köar folk för den bästa kokan, den från yungas där man odlat i tusentals år, ratande den från närliggande chapare som växte fram med kokainboomen. Jag vill varna för den färdigblandade Cuba Libre man kan köpa i plastflaska. Det sämsta av rom och det sämsta av cola blir den billigaste av sprit.





Efter en kväll med filmfolk fick vi åka flak hem. Chauffören en sminkös (hur säger man?) inom film, bredvid en designer, den första person som enligt Ylva förstått att hon är gemolog, och dessutom kände till vad kompostmaskar är för något.

Greken

...visade sig vara anstalld av EU for att bekamta narcotraficon dvs kokainet. Under sex ar har han enligt egen uppgift konfiskerat 16 ton kokain och satt mer an 100 personer i fangelse, daribland presidentens exflickvan. Han visade stolt upp sitt diplomatpass som ju tydligen inte hjalpte honom fran att nu bli deporterad.


Som en sann rattshaverist och pa tredje flaskan ol (vid lunch) borjade han tappa fortroende for oss som lyssnare, medveten om att vi inte ville skriva under pa att fem miljoner manniskor, dvs Bolivias "indios" alla pa nagot satt ar involverade i knarkhandeln, mer an alla andra presidenten.


Hade han inte haft asikter typ SS reichsführer ("meztiser som blandras ar det mest synd om") och mindre berusad kunde det varit mer intressant att tala med en person med hans erfarenheter. Bekampar regeringen narcotraficon nu nar USAs DEA och tydligen ocksa denne EU-tomte ar utsparkade? Enligt min erfarenhet ar kokainet nagot som forst militardiktaturerna oppet tjanade pengar pa och sedan dess i skymundan genererat pengar till oligarkin i laglandet, och DEA har agnat sig att lagga sig i inrikespolitik helt utan relation till kokain. Just darfor blev det ramaskri bland oppositionens ledamoter nar den anklade minister Quintana uppmanade alla fri insyn till bankkonton och redovisning.


I dagarna har presidenten sparkat chefen for det statliga oljebolaget YPFB och nu ska aterigen kommission med oppositionsledamoter granska fallet. Enligt Oblomov ar den fylld med personer fran laglandet som utgor sinnebilden for korruption a la cocaina.


Men om rattshaveristen har ratt sa ar knarkhandeln i princip ett ministerium bland andra dirigerad av regeringen och alla deportationer ett satt att slippa overvakning.

Utsikt från datorn

Medans jag skriver det här sitter en grekisk rasist bredvid och sågar Bolivia som ett totalitärt land fullt av apor, samtidigt som han vill bjuda på mat och dryck. Skönt när man inte känner sig tvungen att vara trevlig. Han säger sig ha blivit kickad av regeringen, oklart varför.


På kontoret försöker vi göra en alternativ tidningen som ska säljas för en boliviano, lite mer än en krona. Själv har jag dock mest lekt med chefens barnbarn.








Vi har alla blivit dödade flera gånger av en tiger.

Radio

Idag sändes det första radioinslaget från Bolivia av Alex, Ida och Ylva. Vår jefe Don Juan pratar om kulturkrockar. Spola fram till ca kl 15.17

Purainata

Tanken var att åka till den gamla tennbaronen Simon Patiños hacienda Villa Albina vid byn Purainata, huset döpt efter hustrun och fungerar tydligen som hennes mausoleum. Stängt var det men vi tog uppförsbacken till ekoturistparken med en paus för fotbollsmatch.





Klaga aldrig över dåliga planer. Här verkar man ha valt långt gräs för att planen ska verka aningen plattare. Man tar igen det på omgivningen.





Det var behövligt med lite natur och berg som man annars sett på avstånd. Utsikt över staden, kristusstatyn en vit prick i fjärran





Svensken frågar: var är räcket? Fråga inte.





Längst bort hägrade vattenfallet som väl inte får räknas som det mest spektakulära. Det känns dock ofta som att vatten i ett land utan hav inte behöver vara så märkligt för att locka folk.





Efteråt den lokalproducerade jugon/juicen. Designen på flaskorna är nästan det bästa. Tyvärr är det för vanligt folk ofta mer ekonomiskt att köpa koka-kåla, vars logga i sig här har kommit att betyda ”här finns dryck” eller bara ”restaurang” rätt och slätt, hur långt ut i djungeln man än tar sig.